myror

ifall man stampar ihjäl en myra så kommer myrans kompisar och plockar upp liket och bär iväg på det. det fick jag bevittna idag på jobbet. hur hittar dom sina myrkamrater egentligen? luktar döda myror, eller ser myrkompisarna väldigt bra? och vart förvarar myrorna sina döda? nere i stacken på nån sorts kyrkogård? kanske äter dom upp varandra? kanibalmyror?

- här kommer jag med mat! sture träffades av ett ekollon i huvet.
- nä den gamla gubben är nog torr och senig, jag tror jag tar yrrol a la bolognese istället.

nä så hemskt är det nog inte. dom lägger nog bara myrorna nånstans. men varför lämnar de då inte bara kvar dom? hm. tror min myrfobi har lugnat ner sig lite förresten, innan rös jag vid bara tanken av myror och idag.. hmm, ja, iofs, jag stampade ju ihjäl dom.. aja, i alla fall..

ni kanske undrar varför jag inte gillar myror, och det kan jag berätta för er. ve och fasa, när jag var kanske 5-6 år så var jag och hälsade på min bror johannes (tror jag i alla fall) på ett scoutläger någonstans ute i skogen, eller hajk eller vad tusan det kallas. det var kväll, och lägereldstajm, och alla hade sittunderlag eller annat att sitta på, vissa satt på stubbar. jag letade rätt på pappa och johannes, och skulle slå mig ner på en stubbe brevid dem. jag sätter mig, och det slog mig att stubben kanske var rutten, för den pös ihop när jag satte mig. jag vänder mig och tittar mig omkring, och inser vad jag ställt till med. jag hade satt mig i en myrstack! fy tusan, skogsmyror, ilskna pissmyror eller va fan man kallar dem, svart-röda myror i alla fall.

det tog både en och två stunder innan man kände att man var fri från myror, där står man halvnaken och panikslagen mitt i en kombaja-lägereldssång. denna historie kan skilja sig lite ifrån vad som egentligen hände, med tanke på att det var ett par år sen. men i grund och botten så är det ungefär vad som hände..

/cheers
ha det!