Idol 2006

Och nu är det igång igen, det ända programmet som intresserar mig i svensk TV's historia: Idol. Dock så är det ända roliga just nu i början, när man får se hur folk blir förnedrade inför halva svenska folket, förnedrings-TV i sitt esse. En av de bättre stunderna denna veckan var när en tjej skulle framföra sitt bidrag till juryn (hon på andra raden, lägst till vänster i artikeln i aftonbladet.). När hon börjar sjunga så känner man hur hjärnan skrynklas och det känns som man sitter och tuggar frenetiskt på en bit folie. Man tänker, oj, nu kommer juryn inte vara nådiga. Och som förutspått så får hon så mycket skit att hon nästan börjar gråta, men hon insisterar på att "jag sjunger faktiskt jättebra, det är fel tonart bara.." så hon får efter om och men sjunga en gång till, och denna gången låter det, om möjligt, ännu värre. Och juryn säger precis vad jag tycker, nu får hon dock ett utbrott och drar till med den gamla "Ni sjunger inte bättre själva"-försvarstekniken. Varför skulle de sjunga bättre? De är ju där för att bedömma, inte för att tävla själva. Klabbe går till och med och försöker fösa ut henne genom att ställa sig vid dörren och visa vägen ut.

Hon ger sig liksom inte. Vad är felet med folk. Man märker väl själv ifall man inte kan sjunga, när jag sitter här hemma och sjunger med i låtar framför datorn så märker jag ju självklart att jag inte är speciellt bra på att sjunga, så inte fan går jag till en uttagning för Idol? Gör man det så har man väl inte alla hästar hemma. Men, jag ska inte klaga för mycket, ifall de inte skulle gå till uttagningarna så skulle jag ju ha det bra mycket tråkigare här hemma framför TV'n.

Sen har de mage till att klaga på att juryn är för hård. Det är ju meningen, dom har väl förmodligen sett de andra säsongerna av programmet och VET att juryn inte daltar med deltagarna som inte kan sjunga.

Vi ses.

Andra bloggar om: idol2006, idol