tankar om en drog

Första gången du får kontakt med drogen är oftast redan i tvåårsåldern (beroende på hur liberala föräldrar du har), då får du smaka av mamma, pappa eller syskon. Du fattar då tycke för denna, som du ser det, underbara substans. Sen med åren så blir det intensivare och du provar oftare. När du är fyra så har du skapat ett beroende och tar preparatet varje helg, oftast på lördagarna. Ju äldre du blir, desto mer eget ansvar får du och i tonåren så får du använda drogen hur ofta du vill, i mat, kaffe, te i mjölk eller bara som det är. Drogen är accepterad av samhället och säljs i vardagshandeln utan restriktioner. Effekterna vid intag är att du känner dig pigg, detta är dock bara kortvarigt och resulterar oftast i att du blir tröttare än vad du var innan intaget efter att effekten har avtagit.

Bieffekterna är fetma och koncentrationssvårigheter och man får inte glömma att substansen skapar ett stort beroende, har du testat en gång så testar du alltid fler gånger. Det finns såklart undantag, människor som inte använder sig av preparatet, människor som lyckats slita sig från kedjorna. Ni som inte är handikappade i hjärnan har väl vid detta laget kunnat räkna ut att jag pratar om Socker. Beskrivningen kan ju jämföras med beskrivningar av många mindre accepterade droger, som till exempel kokain och ecstasy. Effekterna av dessa senare nämnda droger är ju så klart mycket mer extrema, men det går fortfarande att jämföra. Hur många som läser detta skulle skratta och håna mig ifall jag förespråkade kriminalisering av socker och godis, eller i alla fall lagföra åldersgräns för substansen? Nästan alla förmodligen.

Men är det ändå inte ganska lustigt att ingen i sin vildaste fantasi skulle kunna tänka sig en värld utan socker. Denna mångmiljardsindustri är det inte många som tänker på. Företagschefer som tjänar stora kosingar på att små barn är tvungna att stoppa flabben full med sötsaker. Detta problem är i min mening ett större folkhälsoproblem än vilket annat narkotikabruk i Sverige, och ändå pratar man mer om narkotikaproblemet än om fetma, sockerberoende, diabetes och tandvård. Och när vi tittar på det från den ekonomiska synvinkeln så kan jag bara gissa att sockret (och andra kolhydrater också för den delen) kostar samhället mer pengar än vad narkotikabrukarna gör, hål i tänderna, mobbning, övervikt och andra sjukdomar som uppstår, te x. Diabetes.

Jag skulle vilja applicera det gamla drogargumentet ”Ifall drogen kommit idag så hade den inte varit laglig.”. Själv vet jag inte vad som skulle ha hänt, jag menar, det finns ju helt klart stora fördelar och behov av socker i te x. matlagning och i andra områden. Men det finns ju också stora nackdelar, eller gör det inte det?

Samhället ser ner på dem som röker cannabis en gång per vecka, hemma i sina lyor framför teven. De säger att ”knarkarna kostar bara samhället en massa pengar.”. Men när Emma 14 sitter och äter 1kg godis, glass och dricker läsk framför teven och går och lägger sig utan att borsta tänderna så tycker man bara att det är sött. Vad är då skillnaden? Personerna skadar bara sig själva, de kostar samhället pengar båda två. Inte för att jag vill göra detta till en drogdebatt, eller ta ställning i huruvida jag vill ha det med lagstiftningen om cannabis, men jag misslyckas med att se skillnaden mellan de två.

Ifall jag hade kunnat sluta med sockret (godis, läsk, kakor, vitt bröd osv. osv. osv.) så hade jag gjort det.

Simon Johansson

Andra bloggar om: socker, droger, samhälle, knark, godis, läsk, kakor
Artikel om fettskatt: dinapengar.se