Man har ju hört otalet många historier om vad som händer på företagsfester, men ikväll gick det lugnt till. Hade i och för sig inte förväntat mig någonting annat då dom ända singlarna var S och jag, och hur trevligt det än hade varit, så var det ingenting jag förväntade mig precis. Nåt jag däremot hade hoppats på var att få sitta brevid henne vid bordet, men en viss anställd 55-årig pappa snodde åt sig den platsen. Vi åt, vi drack, jag drack julmust, tänkte jag kunde vara nykter för att få hem min bil (som jag körde dit) så jag skulle slippa hämta den imorgon.
Ja, när vi vid 21-tiden skulle gå ifrån stället vi ätit på och köra hem så var frågan hur vi skulle lösa det med skjuts åt gubben jag suttit brevid vid julbordet. Han bor ett par mil (läs: jättelångt) ifrån alla andra och hade inte löst det med skjuts hem, jag hade hoppats på att S skulle åka i samma bil som mig, så jag kunde skjutsa henne till stan och hämta mamma från stan samtidigt. Men istället så fick jag köra min bordsgranne hem till sig, eftersom dom i den andra bilen, tyckte det var smidigare att lämna S i stan istället, och nu efter 2 timmar i bilen så kan jag ju sammanfatta kvällen som att jag verkligen drog nitlotten, så att säga.
Aja, det kommer väl fler julbord (notera ironin). Nu sitter jag och surplar på en stor malibu/cola och funderar på ifall man kanske skulle hoppa i säng. Klockan är ju trots allt rätt mycket, hur vuxet det än låter. Herre gud, är detta vad jag blivit..
If life doesn't kill you, love will.
SIGGESATAN
Andra bloggar om: Julbord, Personligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar